klagostunden

Då var det dags att börja blogga igen. Har varit rädd att typ bli bitter av att börja blogga. Jag kan nog inte bli så mycket mer bitter än vad jag redan är tänker säkert endel. Men idag träffade jag höjden av bitterhet.
Jag var på jobbet, parkerade bilen utanför som jag alltid brukar göra.
Plötsligt kommer det in en gubbe och frågar vems bil som står utanför på hans parkeringsplats.
Jag förklarade trevligt att det var min bil och sa att jag kunde flytta den. Då svarade han något i stil med:
- Ja det hoppas jag verkligen för det är min plats och jag har betalat för den.
Jag fortsätter vara trevlig (tro det eller ej men ibland kan jag) och ber om ursäkt och säger att jag inte visste det. (Det var faktiskt sant då jag trodde att parkeringsplatserna hörde till lokalen som vi är i.)
Då säger han:
- Men det sitter ju en stor skylt där ute.
Jag säger att det var dumt av mig att inte tänka på det och han fnyser lite och går ut kontrollerar så jag flyttar bilen och sen går han därifrån.
Han skulle inte ens ställa sin bil där, antar att han inte ens hade någon bil. Han var bara irriterad på att jag stod på hans plats trots att ingen annan skulle stå där. När jag sedan åkte från jobbet stod parkeringsplatsen fortfarande tom.

Tycker faktiskt synd om sånna människor. Vad är det som har gått fel i livet när man beter sig så mot andra människor?

Sen träffade jag Bea och vi pratade om bloggen och kom fram till att vi borde börja blogga. Sagt och gjort.
Finns alldeles för mycket att klaga på och alldeles för lite tid. Så måste man ju hitta något som är av intresse att läsa om också. Typ som det här inlägget, antar att alla tycker det är extremt intressant att jag blev utskälld av en bitter gubbe idag. Men förhoppningsvis kommer fler bättre blogginlägg.
Men vi varnar fortfarande känsliga läsare (som vissa lärare även gjort tydligen).

Puss och kram!!

// Anna