Rockmusik och tjejer
Ikväll kom jag att tänka på något irriterande, Alexander har varit på "rock"konsert (väldigt många olika genrer som kommer förekomma i det här inlägget så jag sammanfattar alla till rockmusik) och han kände att han inte passade in bland alla emopojkar och tjejer som bara vill få killar.
Jag förstår på direkten vad han menar, jag stör också ihjäl mig på dem.
Sen kommer jag på mig själv!
Varför antar man att tjejerna på rockkonserter är där för att killar ska tycka att dem är häftiga? Att tjejer inte alls gillar rockmusik på riktigt? Några är säkert där pågrund av det, absolut, men det är säkert likamånga killar som är där bara för att passa in med sina kompisar.
Jag kommer ihåg när jag själv skulle gå på min första konsert på Skylten, jag ville egentligen åka till Globen och kolla på Papa Roach, men det fick jag inte för mamma. Jag var 13 år, och tidigare hade jag bara varit på Westlife konserter för det var vad mina kompisar tyckte att jag skulle lyssna på, men nu hade jag hittat något som var mitt, som jag tyckte om och mådde bra av, och jag ville uppleva det live.
Min första "rockkonsert" var Morifade/ Evergrey på skylten och jag visste att jag hade hittat hem, även fast jag kände mig väldigt utstirrad av resten av publiken där det inte fanns en tjej till under 40.
När jag "kom ut" med att jag lyssnade på rock i skolan blev det en väldigt stor grej, varken elever eller lärare trodde på mig, utan jag fick "Jasså du? Det tror du att du gör?" kommentarer. De "riktiga" rockkillarna la till mig på msn för att förhöra mig om vilka genrer jag lyssnade på, och vilka skivor jag hade hemma, och överensstämde de inte exakt med varandra skrattade dem åt mig och sa att jag bara låtsades för att jag ville vara speciell "haha, du sa att du lyssnar på black metal, men det där är ju ett deathmetal band, du borde verkligen läsa på lite mer innan du kallar dig hårdrockare".
Varför måste du godkänna vad jag gillar för musik?
Varför skulle inte en tjej kunna gilla rock?
Bara något jag tänkte på såhär en lördagskväll vid en minut över tolv.
Här är en bild från back in the days!/ Bea
Sveriges Nationaldag!
Hurra hurra hurra hurra för vårat älskade Sverige just idag!
Missförstå mig inte nu, jag älskar väldigt mycket med Sverige, och speciellt det faktum att saker som "hen" faktiskt försöks tas in i vårat samhälle.
MEN jag tycker att det känns lite halvlustigt att för två år sen kanske det var en av mina vänner på facebook som skrev "Grattis på nationaldagen" och jag kan garantera att max 2 av alla som läser det här minnas vad de gjorde den dagen (6 juni 2010) utan att behöva kolla i eventuella dagböcker eller kalendrar, men iår är det väldigt viktigt att poängtera att det är Sveriges dag.
Men jag slås allt oftare av smygrasistiska kommentarer från folk jag känner. När Sverigedemokraterna först kom in i riksdagen var folk chockade och alla vägrade erkänna att de röstat på dem, men nu verkar det vara något man är stolt över, lite "jag tar bara mitt ansvar, annars vågar ingen prata om invandringsproblemet" som om de som säger det någonsin har kollat på en politiskt debatt och har en aning om invandring någonsin diskuterats tidigare.
"Jag fick inte sjunga nationalsången när jag slutade nian" har på fullaste allvar blivit ett argument till att rösta på SD, som om de tror att det är en invandrare som gått till lärarna och sagt "nae, det är jobbigt att Sveriges nationalsång sjungs på skolavslutningen, det vill jag inte veta av".
Det känns som om att något som tidigare inte har varit ett problem (Att sverige inte har speciellt många traditioner och att vi är ett religionsfritt land som inte har något att göra i en kyrka under skoltid t.ex) har helt plötsligt blivit jävligt viktigt eftersom det kommer någon och pekar ut en speciell folkgrupp som syndabock, och då är det lätt att kasta bort allt eget ansvar och bara gå med på det.
Jag skulle kunna skriva om det här i evigheter, men nu ska jag gå och lägga mig.
Så ; sjung nationalsången, vifta den blågula flaggan, men gör det för att skapa gemenskap och inte utanförskap.
Puss/Bea
Jag tycker synd om SD väljare
Varje gång en SD politiker öppnar munnen förlöjligar han de förvirrade stackarna som faktiskt röstar på deras parti.
// Beatrice Wiktorsson
panikångest!!!!!!
Jag är nära ett nervöst samanbrott och måste bara skriva av mig här för att jag inte ska börja skrika eller sätta mig i fosterställning i ett hörn och vagga fram och tillbaka.
Det är så jävla mycket att göra hela tiden, och den sanna livsnjutaren i mig vill verkligen inte leva under sådana omständigheter.
Jag fick underkänt på en tenta, brydde mig inte så mycket, kände att det inte fanns så mycket mer att göra än att anmäla sig till omtentan. Kommer hem, loggar in på facebook. ALLA har skrivit "Åhhhh jag är så bra, jag fick G."
Brukar vanligtvis störa mig på när folk gör så och nu när jag fått underkänt känns ju detta som ett slag rakt i ansiktet. Jag hatar facebook, jag hatar människor som skryter, jag hatar att jag behöver göra en omtenta.
På allt detta har jag massa andra grejer att göra, och jag har inte tiden till det!!!!!!!
Har dugga på torsdag, två artiklar som måste skrivas och jobb som måste göras. Jag orkar inte, jag orkar inte, jag orkar inte. Vill bara dra något gamalt över mig och börja gråta, men det löser ju inga problem. Så istället ska jag försöka ta tag i mina andningssvårigheter, lyssna på lugnande musik och tända ett doftljus.
Har annars ett ganska gött liv, måste lära mig uppskatta det istället för att klaga på allt och oroa mig över allt.
Det ska ju vara gött att leva, annars kan det kvitta!
/ Anna
Moské
Har lite bråttom för jag ska iväg till skolan, men vill bara säga :
Sverige är ett RELIGIONSFRITT land. Alltså är det skitsamma om de bygger en moské i Linköping. Varför irriterar det så jävla många? Tror inte att en jävel skulle bry sig om man slog upp en synagoga i stan?
Puss och Kram / bea
i-landsproblem
Idag är det i-landsproblem som förstör min kväll.
1. Chatten funkar inte på fb vilket gör mig extremt stressad. Jag känner mig helt avskärmad från omvärlden.
Vad ska man göra? Har försökt med det mesta men det funkar liksom inte.
2. Alla dessa "frågor" på fb. "Vilken månad är du född i?" "Vilket år är du född?" Det är liksom inte så intressant, det är bara fett irriterande.
Kan tillägga att jag äntligen lyckats byta profilbild på fb efter tre dagars beslutsångest, det känns helt okej.
(Snart är det 11-11-11!!!!!!)
// Anna
Äckliga idioter
Eller mer "fulla utklädda fjollor på krogen".
För en stund sen gick jag och Alex hem ifrån Madde som bor i bagge-huset. Det är lördag och det är sent, så såklart vet vi att det kommer att vara fulla människor ute på krogen. Det jag inte riktigt väntat mig var att en fuljävlaäcklighor brud har gömt sig längs vägen i Muséeparken för att hoppa fram och skrika mig rakt i ansiktet bara för att det är så fruktansvärt skojigt. Jag kanske var dum som inte förutsåg det. Sen tyckte hon att jag var himla tråkig som inte såg det roliga i situationen.
Självklart är det jätteroligt ur hennes perspektiv, här är hon skojig och busar och GÖMMER sig i en mörk park halv 1 på natten, för att sedan busigt hoppa fram och SKRIKA, det är ju omöjligt att det inte är roligt.
Folk tänker så jävla lite, och visst hon var full (som om detta är en bra ursäkt till att man får bete sig som en jävla idiot), men jag brukar också vara full och jag har aldrig gjort något liknande. Kanske bara är tråkjag som respekterar folk i mörka parker.
Förlåt, jag kanske bara är liiiite kinkig eftersom sist jag var i en liknande situation slutade det med "lätt"misshandel, sömnlöshet och terapi i ett halvår. Jag borde verkligen skärpa till mig och inte ta så allvarligt på det.
Pusspuss / Bea
jag är akademisk och cool och skryter
Har idag två saker jag vill klaga på.
1. Föreläsarna/lärarna på universitetet. Fattar inte vad de håller på med ibland alltså.
På det senaste seminariet blev jag så arg att jag nästan skakade när jag gick därifrån.
Vi skulle diskutera kapitlet som handlar om genus, klass och etniskt perspektiv i undervisningen.
Den delen av kursen har fått extremt lite utrymme, vilket är väldigt konstigt.
Min lärare börjar prata om några kineser som hade gått i hans dotters klass "För det är väl kineser som är så bra i matte?" Sedan började han prata om raser och det faktum att man inte brukar använda sig av det ordet på svenska för att vissa uppfattar det rasistiskt. Han började prata om att det i framtiden kanske kommer finnas fler raser för att man idag umgås mellan raserna. "Så i framtiden kanske det blir blandningar mellan raser, ett barn med ett öga rakt och ett öga snett." Då kände jag att det verkligen började spåra ur!
Han nämnde också att det inte finns några fattiga människor i Sverige, att endel politiker talar om barnfattigdom men det var han lite skeptisk till och hade inte någon koll på statistiken sa han.
Jag fick nog då han sa att han upplever det väldigt konstigt att en pojke skulle ha på sig "flickkläder" och tvärtom att en flicka skulle ha på sig "pojkkläder". Då tycker han att det är lite konstigt och tänker "Sådär gör man väl inte?" Sen säger han "Idag i Sverige är det ju inte så stor skillnad mellan killar och tjejer." Där gick min gräns för vad jag klarar så jag sa att jag tycker att det är det. Han kollade på mig lite konstigt sa "Jaha" och fortsatte prata.
Efter seminariet var jag så arg så jag inte orkade prata med någon utan jag bara gick därifrån för att lugna ner mig.
Idag var jag på en föreläsning där en lärare pratade om att överskatta sig och underskatta sig. Hon sa "Det är vanligare att killar överskattar sig och att tjejer underskattar sig, men det behöver man ju inte lägga någon värdering i." Jag tycker det är helt sjukt att lärarna tar upp sånna grejer som att det vore en skitsak. Det är klart att det är någonting att lägga en värdering i. Det är ju ett resultat av könsmaktsordningen och ett bevis på att tjejer har lägre självkänsla och självförtroende vilket är ett allvarligt problem i skolan!
Nu kommer jag till nummer 2: Folk som hela tiden skriver på facebook hur mycket dom pluggar och hur mycket dom har att göra. Har bara en sak att säga er: SKRYT DÅ!
Orkar inte med alla på universitetet som ska skryta så jävla mycket om hur mycket dom pluggar och hur duktiga dom är och att dom har tenta snart och måste plugga jättemycket och inte kan någonting. Ni är inte coola bara för att ni pluggar på universitetet och ni stressar bara upp alla oss andra och er själva när ni skriver sådär på facebook så lägg ner!
Det var väl allt jag hade att säga idag.
// Anna
rikskuponger
Hej medmänniskor.
Alexander (min söta sambo) fick för ett tag sen rikskuponger av sin pappa, och det var ju snällt och bra såklart. Problemet är bara att de jävlarna inte längre funkar någonstans, det står ingenstans på internet om vilka ställen man KAN betala med rikskuponger på, utan det nämns bara på forum var de INTE kan användas.
Ett ställe som vi dock har sett att man kan använda dem på är ICA, så igår kväll besökte vi MAXI för att veckohandla lite. För att undvika missförstånd frågade jag kvinnan i förbutiken om det gick att betala med rikskuponger, och hon sa "Jamenvisst går det att göra det, inga problem!".
Så ni kanske förstår min förvåning när jag efter en halvtimmes handlande kommer till kassan och kassörskan inte har en aning om vad rikskuponger är. Hon ringer en kollega som säger att de inte tar emot det. När jag berättar att jag pratat med kvinnan i förbutiken ringer hon igen, men får svaret att de kanske möjligen tar det i caféet.
De tar det inte ens i förbutiken (vilket jag kunnat förstå att man kunnat tro att jag menat från början), så i så fall finns det ingen anledning alls för henne att säga att det gick. Jag är förvirrad och sur, nu var jag ju tvungen att betala för min mat :O
Puss/bea
tandläkare och särskrivningar
Jag kan ju passa på att klaga på att gå till tandläkaren. Imorgon ska jag nämligen dit, extremt tidigt på morgonen!
När man går till tandläkaren så mår man bara dåligt över sig själv. Jag har fått kritik av en tandläkare för att jag dricker juice till frukost. Alltså eeeeeeeeeeeeh lite måste man ju få njuta, jag som tyckte jag var "nyttig" som la av med oboyen liksom. Och så frågar dom alltid "Röker eller snusar du?" Så svarar jag "Nej."
Så kollar dom på mig med blicken *vi förstår att det är svårt att prata om men du måste vara ärlig* och säger sedan "Är det säkert?" Då vill man ju bara svara "Nej, jag är inte helt säker på om jag röker/snusar, vi kanske borde ringa någon och fråga?" Förhoppningsvis slipper man den blicken och kommentaren nu när man är 20 år och faktiskt betalar för sin tandvård.
En annan sak jag kan passa på att klaga på är nivån på universitetet. För det mesta ligger allt på en bra nivå men ibland blir man chockad. Idag fick vi lära oss hur man ska skriva en text, typ hur man undviker särskrivningar, hur man gör styckesindelningar och hur man skiljer på de och dem. Jag fick högstadie flashbacks så det stod härliga till. Kan man inte göra styckesinledningar när man går på universitetet så undrar jag hur man kan leva med sig själv. Nej jag vet, nu är jag hård. Men seriöst? Jag tycker att det är liiiiite väl basic.
Eller dessa frågor om allt. "Kommer vi få veta var och när vi ska göra praktik och vem våran handledare är?"
Då känner jag för att svara "Nej, du ska gissa dig fram och gå förbi en random skola och tänka: här vill jag göra praktik." Sen är det bara att gå in i ett valfritt klassrum och köra!
Alltså ibland undrar man...................
Nu när jag ändå nämnde särskrivningar så måste jag också bara få säga hur mycket dom irriterar mig.
Det är något av det mest jobbiga som finns när man ska läsa igenom en text och det är massa särskrivningar överallt. Sär skrivningar över allt det är så fuuuuuuuuuuuuuuuuul. En brun hårig sjuk sköterska typ.....
// Anna
uppdrag granskning
Efter att idag ha sett senaste avsnittet av Uppdrag Granskning är jag välidgt besviken.
Jag gillar inte att använda ordet besviken då det har en väldigt negativ klang, typ "jag är inte arg, jag är besviken". Men idag så är jag sjukt besviken och arg!!
För er som inte har sett Uppdrag Granskning så handlade det den här veckan om Glada Hudik teatern. Jag har alltid varit imponerad över teatern och över ledaren Per Johansson som jag tycker har gjort ett jättebra jobb.
Eftersom jag själv jobbar med funktionsnedsatta personer så har det betytt mycket för mig att se att folk faktiskt bryr sig. Men efter att ha sett UG idag så har alla mina höga tankar om Per Johansson sjunkit till botten!
I programet fick man reda på att de funktionsnedsatta i teatern inte tjänar lika mycket pengar som de andra i teater ensemblen, trots att dom har huvudrollerna (det skulle inte bli någon föreställning utan dom!!!) Miljontals kronor rullar in under varje föreställning men ändå får de funktionsnedsatta knappt ekonomin att gå ihop. De är underbetalda medans Per Johansson tjänar stora pengar på produktionen.
Inte nog med det, Per Johansson har även som bisyssla att åka runt och föreläsa. De resor han har gjort betalar Hudiksvall kommun men samtidigt har han tagit betalt från stället han har föreläst på ett tiotal gånger.
Medans de funktionsnedsatta teatermedlemarna har fått gå upp klockan fyra på morgonen för att åka hem efter en spelning har Per Johansson satt sig på ett flyg vid elva tiden. Medans de har fått åka buss mitt i natten för att det är för kostsamt med hotell har Per Johansson varit någon helt annanstans.
Stressen det här medför har i vissa fall förvärrad de funktionsnedsattas sjukdomar.
Att Huduksvalls kommun och Per Johansson sedan har mage att komma med falska bortförklaringar tycker jag är en skam för hela mänskligheten! Det är en skam att utnyttja människor på det här viset, att komma med argument som "Ja men dom får ju så mycket mer än pengar, de får ju personlig utveckling och en jätterolig resa."
Testa det argumentet på "normalstörda" skådespelare så får vi se vilket svar ni får. Jag skulle då inte ställa upp på ett grovt underbetalt arbete med argumentet att jag får så mycket mer än pengarna.
Tycker i så fall att Per Johansson kunde skaffa sig lite personlig utveckling! Ibland undrar man vem det är som är förståndshandikappad.
// Anna
Överkänslig?
Bea är tillbaka i Linköping, världens bästa stad igen, HURRA!
Jag har bytt utbildning till en eftergymnasiell komvuxutbildning och det är i allmänhet bra.
Det enda som inte är bra är en av mina nya klasskamrater. Den här personen (låt oss kalla X) är äldre än mig och i första anblick fruktansvärt rolig och helt klart en frisk fläkt, men.... Det som sägs är fanimej inte okej.
X har inte vårdnaden om sina barn, inte bara tappat umgänget, utan faktiskt vårdnaden, till sitt ex som är kriminell (spritsmuggling och misshandel). Varje dag sägs saker som "Det var så struligt förr" , "Soc är idioter" , "Det är så orättvist". Men personen undviker jämt att säga vad som faktiskt hänt, utan får bara sig själv att framstå som ett offer, i varje situation.
Vår dispyt började med att X pratade om sitt ex nya partner, som enligt X är en dålig människa, utan egna åsikter som är ful och dålig i alla avseenden. Detta tyckte jag var väldigt hårt eftersom den här personen faktiskt är den som tar hand om X barn. Vidare sa X om sitt ex "Hoppas att det aset åker och ruttnar i fängelset, så att jag får tillbaka mina barn snart". Självklart förstår jag att X väldigt väldigt gärna vill ha tillbaka sina älskade barn, men att önska att barnens andra förälder ska åka i fängelse tycker jag fortfarande inte är sunt, OCH även om det skulle hända betyder ju inte det alls att X skulle få tillbaka vårdnaden, utan troligen skulle barnen hamna hos fosterföräldrar eller liknande alternativ.
Dagen efter att jag sagt detta fick jag en GROV utskällning på resecentrum, eftersom att jag var en jävla idiot, dålig människa, och det INTE är ok att säga saker som inte är direkt snälla.
"Du minns väl själv hur ledsen du blev igår när Y sa att din migrän bara kommer att bli värre med åren???!??!?!?!?!?" sas även framför Y (en annan klasskamrat). Även fast jag inte alls blivit ledsen (alla vet ju att ALLT blir värre med åren), men nu framstod det som att JAG snackat skit om Y bakom hans rygg.
Jag bad innerligt om ursäkt, jag hade gått över gränsen och det jag sagt hade inte varit ok, jag förstår det såhär efteråt. Vi blev sams.
Trodde jag...
Nu går alla dagar ut på att X drar gliriga kommentarer om mig. Jag skryter tydligen vad jag än säger (t.ex "Jag hade ont i magen" & "Min brorsa tränade också där"), jag är snobbig ("Bea tycker att min förlovningsring är alldeles för billig") och såklart fruktansvärt elak.
Men det som stör mig förutom detta är att X snackar skit JÄMT! Varje rast är det någon kompis eller kompiskompis som är dum i huvudet, snål, vräkig eller tråkig. Plus är X "smyg"rasist och har dragit kommentarer som "De heter ju bara Ali hela bunten, har de inte mer fantasi eller?" "Det kanske är ok att deras snorungar är med där DE kommer ifrån" och "Nej, dit vågar jag knappt åka, där är ju bara en massa negrer".
X pratar också skit om en tredje klasskamrat eftersom att den här personen efter MYCKET tjatande från X sida, berättade att när hon kände Xs nuvarande partner så knarkade den väldigt mycket. Klasskamraten är väldigt sällan i skolan så X har hela dagarna på sig att överdriva om vad som sas, och hur den här personen var jävligt snobbig och översittig av sig.
Och nu i torsdags så skällde X ut den redan nämnda Y HELA dagen. Först på morgonen för att Y dragit ett (visserligen bonnigt och småtråkigt) skämt vilket gjorde honom astaskig, jättedryg och till en riktig översittare. Han bad om ursäkt om han gjort X ledsen, och sa att han inte menat såra. Men när första rasten kommer och vi ska fika är det en plats som det är spilld cola vid, ingen vill sitta där, men tillsist är ju resten av bordet fullt så Y sätter sig där. X säger då "Jaaa du Y, där är ditt straff för att du är så taskig och dryg hela tiden".
Jag kan då inte hålla tyst och säger "Men bara enligt dig", varpå jag får som svar "Jahopp, så du tycker inte det? Nej ni är väl ena riktiga BÄSTISAR".
Sen trodde jag att det inte var något mer med det, vi pratade om annat och fortsatte som vanligt. MEN sen på lunchrasten börjades det igen, den här gången pratade X med en fjärde klasskamrat om hur jobbig Y är, inför Y. "Jaa, Y och jag vi går ju varandra på nerverna, han är ju taskig och dålig och elak och ska bara kommentera allt HELA TIDEN. Men det finns säkert något som han inte gillar med mig heller, eller hur?!?!", "Nej, men det vill jag inte påstå" säger Y eftersom att han inte vill gräla.
På det hela taget stör jag mig ganska rejält på den här personen, och jag hoppas att det blir bättre med tiden, för annars kommer jag att få ett nervöst sammanbrott!
Puss / Bea
arga gubbar is the shit
Då var det dags att börja blogga igen. Har varit rädd att typ bli bitter av att börja blogga. Jag kan nog inte bli så mycket mer bitter än vad jag redan är tänker säkert endel. Men idag träffade jag höjden av bitterhet.
Jag var på jobbet, parkerade bilen utanför som jag alltid brukar göra.
Plötsligt kommer det in en gubbe och frågar vems bil som står utanför på hans parkeringsplats.
Jag förklarade trevligt att det var min bil och sa att jag kunde flytta den. Då svarade han något i stil med:
- Ja det hoppas jag verkligen för det är min plats och jag har betalat för den.
Jag fortsätter vara trevlig (tro det eller ej men ibland kan jag) och ber om ursäkt och säger att jag inte visste det. (Det var faktiskt sant då jag trodde att parkeringsplatserna hörde till lokalen som vi är i.)
Då säger han:
- Men det sitter ju en stor skylt där ute.
Jag säger att det var dumt av mig att inte tänka på det och han fnyser lite och går ut kontrollerar så jag flyttar bilen och sen går han därifrån.
Han skulle inte ens ställa sin bil där, antar att han inte ens hade någon bil. Han var bara irriterad på att jag stod på hans plats trots att ingen annan skulle stå där. När jag sedan åkte från jobbet stod parkeringsplatsen fortfarande tom.
Tycker faktiskt synd om sånna människor. Vad är det som har gått fel i livet när man beter sig så mot andra människor?
Sen träffade jag Bea och vi pratade om bloggen och kom fram till att vi borde börja blogga. Sagt och gjort.
Finns alldeles för mycket att klaga på och alldeles för lite tid. Så måste man ju hitta något som är av intresse att läsa om också. Typ som det här inlägget, antar att alla tycker det är extremt intressant att jag blev utskälld av en bitter gubbe idag. Men förhoppningsvis kommer fler bättre blogginlägg.
Men vi varnar fortfarande känsliga läsare (som vissa lärare även gjort tydligen).
Puss och kram!!
// Anna
Ljudteknik
Nu så mina vänner vill jag klaga igen!
Som jag skrivit många gånger tidigare är jag uppe i Luleå och försöker lära mig den ädla konsten som ljudteknik är, och det går ju helt ok, jag har lärt mig galet mycket, skulle kanske lärt mig mer om jag orkade plugga och inte var lat.
Idag har vi haft lektion i PA-teknik, och det har var intressant och allt, min irritation uppstod inte förrän i slutet på lektionen när vi ska packa ihop PA systemet som vi jobbat med. Jag har packat upp och ned det lika många gånger som alla andra i min klass (som förutom mig själv bara består av killar) och det har alltid gått bra. Men idag har jag kjol och örhängen på mig, vilket tydligen gjorde att jag tappade mina muskler för helt plötsligt får jag inte bära saker själv. Helt plötsligt är locket till mixerbordet för tungt för lilla Bea att bära alldeles själv, och att rulla ett par slutsteg till lagret 50meter bort är också farligt. Självklart menade de inte att såra mig, det är väl helt enkelt rotat så djupt i mina klasskamrater att svaga kvinnor har på sig kjol, och de ska inte syssla med kablar, teknik eller något som överhuvudtaget väger mer än 5kg.
Dock att Syrsan på 190cm och 50 kg ska bära ett äckligt tungt ljudbord är självklart.
Jag kan ha överreagerat, men man gör lätt det när man undervärderas på något man själv valt att göra.
Puss//Bea
melodifestivalen
Erik Saade, jag behöver nog inte ens säga mer än så.
/ Anna
