R.I.P
Det kom nog som en chock för oss alla. Vi som alltid tyckt att du varit så stark.
På nyår var vi glada och firade in ett nytt decenium i Kisa.
Som Hille sa "Vi skriver historia nu!" och det gjorde vi verkligen.
Allt var bra då och jag vet inte om du redan var påväg bort från oss då.
Jag tror vi alla är lika chockade och sorgen spred sig snabbt över delar av våran och din klass.
Det känns konstigt att vi nu ska leva ett liv utan dig, att du inte ska finnas här för oss längre.
Jag tror det är värst för de som stod dig närmast.
Du hade en stor passion för mat och mådde dåligt av för mycket socker. Men du åt godis i alla fall, för våran skull!
Du gjorde allt för oss och vi hann inte säga hej då.
När nyheten kom till oss i matsalen idag tror jag vi alla tänkte efter lite.
R.I.P Linneas tand!
