klagostunden

Vingklippt Ängel av Berny Pålsson är en väldigt fin bok, det kan jag med glädje erkänna. Den handlar om Berny som är psykiskt sjuk och åker in och ut ur olika behandlingshem och i över huvudtaget hur hon hanterar sin vardag när hon hör demoner o.dyl. Ett sätt hon hanterar det på är att skära sig i armarna, dels för att hon då kan tänka på annat, dels för att kolla om hon fortfarande lever.

Boken kom när jag gick på högstadiet och blev omåttligt populär, och man kunde direkt se vilka som hade läst den, för de blev helt plötsligt väldigt medvetna om att de själva var psykiskt sjuka och mådde jävligt förbannat dåligt, de var självklart tvugna att uttrycka detta med kläder och dikter i stil med "flickan står på berget och tittar ner, hon vill inte leva mer" på sina lunarstorm pres. Och jag antar att alla vet hur otroligt populärt det blev att skära sig, fy bövelen! Alla gjorde det, gjorde man det inte var man inte alls cool!

Så förbannat sorgligt att se hur lätt påverkade ungdomar är och det är vad jag har gått och stört mig på idag.
Hoppar ni så hoppar tamefan inte jag är mitt ordspråk :)


P.s Jag kommer att halshuggas för den här bilden. Jag var tyvärr tvungen att censurera ögonen för att ge någorlunda sekretess åt personen i fråga, men jag måste tilläga att han även har kajal på "efter" bilden. Och att han helt plötsligt "blir kär i personer, inte kön". Asbra visserligen, sånt diggas!




Pusspuss/B