klagostunden

Jag var nyss ute på en härlig vinterkvällspromenad. Efter en bit tänkte jag, asså jag lever ju bara max hundra år och säkert inte ens det. Så varför har jag varit så feg och inte vågat sjunga starkt förut när jag har promenerat. Så nu har jag bestämt mig för att göra det, jag sjöng för fulla muggar. Det var nästan inte en enda människa ute.
Men, när det väl kommer en människa så tror dom att man är drogad eller full. För chansen att någon faktiskt nykter och opåverkad av droger går och sjunger för sig själv är ju 0.000000001 promille stor.
Varför inte bara bli glad när någon går och sjunger, det skulle jag bli.